Livet efter en stroke

Nu var det en stund sedan vi hördes. Om 11 dagar har det gått 5 månader sedan den där dagen i början av sommaren då livet vände på en sekund. Jag hade fått en stroke. Fem månader är kort tid för hjärnan att läka efter att man varit med om det jag varit med om, men jag vill ändå uppdatera lite om hur jag mår idag. Mest för min egen skull, men också för att det blev så tyst efter förra inlägget. Jag brukar förklara för nära och kära att det är som att jag har en begränsad och ganska liten portion med energi som jag kan använda mig av varje dag innan hjärnan är helt slut, och den portionen lägger jag naturligt på familj, jobb och de allra närmaste.
 
Mina favoritkillar förra hösten, älskar dessa bilder!
 
Jag har haft tur att inte få några fysiska och utåt sett synliga skador efter min stroke, men på insidan ser det lite annorlunda ut. Jag går på rehabilitering på sjukhuset vilket hjälper mig enormt med att förstå varför jag är som jag är eller mår som jag mår. Hon är fantastisk och pushar, peppar och håller tillbaka mig när jag tror att jag är "som vanligt", för det är jag ju inte. Inte än iallafall. Bara dom helt vanliga sakerna som att handla mat är en utmaning för mig. Mycket ljud och intryck gör att jag blir extremt trött, yr och får svårt att koncentrera mig. När hjärnan blir trött så gör sig de där talsvårigheterna som jag hade när blodproppen fortfarande satt i hjärnan påmind också och jag kan få svårt att "komma framåt" i meningarna. Att komma ihåg saker är också svårt. Jag har tänkt att jag fått så dåligt minne, men de har förklarat att det egentligen inte alls handlar om minnet, men om koncentrationen. Precis som med synen. Jag ser sämre, tappar en del infomation i texter, men har egentligen inte sämre syn utan svårt att fokusera. Konstig balans. 
 
Öronproppar och den gamla hederliga alamanackan har gått och blivit en goda vänner till mig sedan i somras. Sistnämnda både för att planera och strukturera, men kanske mest för att kunna se tillbaka och reflektera. Tar jag min vila mitt på dagen så fixar jag kvällen bättre, ofta utan tårar och med mindre huvudvärk. Och det viktigaste för mig som ibland, när tröttheten tar över, känner att jag bara står och stampar är att se att det går framåt. Jag kommer inte alltid att vara såhär. Samvetet mot barnen hugger såklart i hjärtat och ibland känner man sig som världens sämsta mamma även om det inte är mitt fel. Men, jag blir bättre. Två steg fram och ett tillbaka. Hela tiden. På det stora hela, det går framåt!
 

22
lars

ja vad livet kan förändras på ett kort ögonblick. personal inom vården gör ett fantastiskt arbete som peppar och hjälper på alla sätt ett gott stöd. jag vet av egen erfarenhet förra hösten då mina lungor kollapsade. Idag ett år senare är jag mycket bättre. men jag fick starta om med den mest "enkla" grejor som vi alla tar för givet, andas, matas, tvättas. jag känner så med dig och hoppas att du har tålamodet att komma tillbaks sakta men säkert. Psyket får sig en stor smäll särskilt som du har drabbats. jag har hört siffror på att väldigt många drabbas av stroke inte bara äldre som jag. År 2015 var det 28000. Det blir 76 st om dagen. 3 st i timmen får stroke
Lycka till

Lina

Anna

Men kära du, det var inte det här förklaringen till din frånvaro på bloggen som jag hade trott. Fy så hemskt!
Jag hoppas verkligen att det fortsätter att gå åt rätt håll, även om det kanske blir några bakslag ibland. Du verkar ha en bra familj runtom dig som stöttar, så det ska säkert gå bra. Det måste gå bra.
Ta väl hand om dig!

Joanna-livet med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2

Skönt att det går sakta men säkert framåt. Kämpa på kram

Kristin

Kämpa på ! Jag har varit inne flera gånger och undrat hur det går för dig så det var kul med en liten uppdatering om läget. Massa kramar till dig! :)

Malin S

Kämpa på!!

Anna-mamma till Vincent och Alex

Åh vad skönt att höra att det går framåt. Ta hand om dig och ha en fin helg. Kram!

Josefin -My Happy Days-

Stor kram, ta det sakta och låt tiden ha sin gång. Var rädd om dig <3

Emma

Hej <3
Jag vet exakt hur det känns. Jag firar 10 år med mental trötthet/hjärntrötthet i år (fick hjärnblödningar när jag var 17år)
Bra att det går framåt - heja dig <3
ps. Det är coolt att vila :) ..och vad vore livet utan öronproppar och solglasögon?!! KRAM, var rädd om dig!

Maria

Är glad jag råkade snubbla över din blogg och tittade in. Du är en kämpe och du ska veta att du hjälper andra i liknande situationer då du delar med dig. Var riktigt rädd om dig! Tack o kram!

Hanna

Vad fint att få en uppdatering. Jag har funderat så hur det har gått för dig. Tänker på dig! Kram <3

kerstin ehrenholm

kämpa på du är så stark

Ina

Hej! Va skönt att du kan se ljuset och låter det vara ok att det blir ett steg bakåt emellanåt. Jag känner igen mycket av det du skriver, om den enorma tröttheten och att det är svårt att hålla koncentrationen och jag har även fått sämre minne samt sämre tålamod. Jag har också fått av en stroke, nu är det över 4 år sedan men jag känner av det varje dag. Även om jag som du inte har några synliga men utåt så finns skadorna kvar inne i kroppen. Jag tror aldrig att jag kommer att bli som jag var innan, men det betyder inte att livet slutar på nå vis, dt betyder bara att man får lära sig att leva en gång till och att man ser på vissa saker på ett annat sätt. Tappa inte tron på livet men bli inte ledsen om du känner att allt inte blir precis som innan. Jag kan inte svara för om du kommer blir helt återställd eller om du kommer känna av stroken för resten av livet. Jag har själv mina stunder när jag känner mig bitter, otroligt bitter över vad det förde med sig för mig men sen försöker jag se det från den ljusa sidan och plocka fram saker som trots allt blivit väldigt bra längs vägen :)
Kämpa på och tappa inte hoppet /Ina

Suss

Läs gärna min blogg:
brota.blogg.se
Gå gärna tillbaka i tiden och läs om min sambos stroke.
Jag har tyvärr inte haft mkt tid över att skriva i den, men nu efter snart 7 år, så ska jag ta mig tiden igen.
Tror o hoppas alla operationer är klara iaf och vi kan fokusera på hennes talträning.

Kämpa på, det är inte lätt att få en stroke.

My Nadja Luong Phan

Styrkekramar! <3

Malena

Så roligt att läsa några rader från dig. Du prioriterar helt rätt!❤Kram och kämpa på!😃

Marie

Så härligt med ett inlägg från dig. Skönt att det går framåt, sakta men säkert. Följt dig i många år och önskar dig all lycka framöver och god bättring. Kämpa på och så skönt att du har din fina familj vid din sida. Stor kram❤️

Sara

Du är helt fantastisk Madde, nu förstår jag lite mer hur det är för dig ❤️❤️❤️

Miss Frostborn

Massa styrkekramar från västkusten. Har bekanta som gått igenom samma sak och det tar tid att komma tillbaks men det blir bra i slutändan förhoppningsvis. Skönt att det går framåt för dig trots allt kämpa på du fixar det här <3

Anonym

💕💕💕💕

Tina

💖💖💖

Tina

💖💖💖

Annonsera här »